Republikanerna säger nej till Arnolds förslag...

...om att införa skatt för att bekosta sjukförsäkring åt dem som inte har någon. För att få igenom sitt förslag behöver Arnold 2/3-dels majoritet och då behöver han få med sig några republikaner. Demokraterna lär inte ge honom något huvudbry i denna fråga.

Republikanerans förslag är istället att använda 100 miljontals dollar från tobaksskatten (som idag går till dagisverksamhet och anti-rök kampanjer) till att utöka de lokala vårdinrättningarnas roll i omhändertagandet av de icke-försäkrade samt att genom skattelättnader och andra incitament få arbetsgivare och arbetstagare att frivilligt köpa sjukförsäkring.

Yeah, right! Som sagt, det behövs krafttag i denna fråga och här håller jag helt med Arnold - sjukförsäkring åt alla!

Det Progressiva USA

Hittade en schysst blogg som är väldigt intressant, Det Progressiva USA. Killen som skriver denna blogg bor inte så långt bort från oss, bara några km söderut!

Amerikanarna - hur är de??

Ok, innan jag fyttade till USA så hade jag liksom många svenskar och andra europeer många förutfattade meningar om amerikanarna. Många har ju bilden av dem som trevliga men ytliga, högljudda och buffliga, korkade och egoistiska, materialistiska osv...en rätt onyanserad bild!

Mina iakttagelser är ju från progressiva och liberala västkusten, så på intet sätt en representativ bild av hela USA (jag hade nog haft helt andra åsikter om vi bott i Kansas City, där jag var utbytesstudent 1986/87).

Trevliga men ytliga och icke genuina
Japp, har hört det många gånger. Amerikanarna är sååå trevliga men sååå ytliga. När man går och handlar...måste man ha en djup och intensiv diskussion med butikspersonalen, måste de vara helt genuina när de ler?? Nej, jag tycker att det är förbaskat trevligt att alla ler mot en i affärerna, att folk frågar hur man mår, att de kommenterar Linn och Calle och hur söta de är, att de hejar i joggingspåret, att de ber om ursäkt om de stöter till en, att de bjuder in en till bokklubbar och middagar och amerikanska högtider, osv...Jag föredrar det framför surminer!Jobbar man med service så ska man le...och om det är så fruktansvärt svårt att dra på mungiporna, så åtminstone vara trevlig, det ingår ju i arbetsbeskrivningen, vare sig man är genuin eller inte.

När jag förvärvarbetade (tänkte skriva när jag jobbade...men jag jobbar ju faktiskt, jag får bara inte lön för det jobbet jag gör) så kunde jag tycka att det var svårt att veta var jag hade folk. Jag fick en känsla av att de var trevliga men att det ofta fanns dolda motiv...mina kollegor talade inte alltid i klarspråk, vilket ju gjorde det svårare att förstå dem. Jag är väldigt rak i min kommunikation på jobbet och det var något som inte sågs med blida ögon av det team som jag fick ta över i San Francisco...de var inte vana vid denna form av ledarskap. De flesta slutade och jag fick bygga upp ett nytt team (ibland kan man ju ifrågasätta om det är helt lyckat att inte kunna få med sig de anställda...men resultatet blev väldigt bra och mitt nya team var toppen)

Vi har ett stort nätverk av vänner och bekanta och det är ingen skillnad på hur djupt vänskapen kan gå om jag jämför med mina vänner i Sverige. MEN, det är otroligt viktigt att tänka på att man ju måste ge för att få. Det finns många som kommer hit från Europa som bara umgås med andra europeer. Jag tycker att många av dem har en väldigt inskränkt syn på USA och amerikanarna. Man måste ju öppna sig sig och vara mottaglig för förändring...annars så åker man tillbaka till Europa och har egentligen inte lärt sig så mycket. Och om man inte anstränger sig för att lära känna amerikanarna, ja...då är det ju självklart att man bara kommer att ha ytliga relationer med dem.

Högljudda och buffliga
Denna stereotyp kan jag delvis hålla med om. På arbetsplasen så vill alla höras och det är inte så viktigt vad man säger utan att det sägs något (inte direkt något som sker på svenska arbetsplatser). Telefonkonferenser är oftast helt olidliga (inte för att jag tyckte om dem i Sverige heller...), så mycket tid till en massa bullshit helt enkelt.

Korkade och egoistiska
Jag hade en diskussion för ett tag sedan med en europeisk vän som tyckte att man måste vara korkad som röstar på Bush. Jag håller inte med. Jag är VERKLIGEN inte en Bush-vän men efter några år här så kan man förstå varför folk här röstar som de gör. Religion, tradition etc...Däremot så måste jag hålla med om att allmänbildningen generellt är sämre (även hos högutbildade) än hos europeer. Svårt att komma på några länder i Afrika, inte så insatta i världshändelser etc

Eftersom vi kommer från ett land där det är statens roll (eller åtminstone har varit) att ta hand om individen så kan jag tycka att vi generellt är mindre generösa på det individuella planet. Här i USA, där staten inte tar hand om individen på samma sätt, fostras en generositet hos individen. Som jag skrivit om i tidigare inlägg så spenderar amerikanarna såväl mer tid (i form av volontärarbete) som pengar till olika hjälporganisationer.

Däremot så är ju USA traditionellt ett land där individualism främjas. Den ensamme cowboyen som kommer ridande för att finna lyckan, guldet etc. I Sverige har vi sedan vikingarnas tid jobbat i lag och varit beroende av gruppen.

Materialistiska
Japp, här är det viktigt att ha rätt sorts bil, bo på rätt ställe i tillräckligt stort hus och alla har vi väl hört om att storleken på förlovningsdiamanten måste vara ENORM. Här ser jag en stor skillnad hos våra amerikanska resp icke-amerikanska vänner. Det konsumeras så det står härliga till i de amerikanska hushållen...alla barn har tusen leksaker osv. Nu kan jag inte bedöma hur det ligger till i Sverige eftersom varken jag eller mestadelen av mina vänner hade barn när jag bodde där men kan inte tänka mig att det är på samma sätt!! (ni kan ju komma med kommentarer om det, ni därhemma i Svedala)

Arnold vill ha sjukförsäkring åt alla

Som uppföljning på förra inlägget...

Vår käre guvernör lade i början av året fram ett förslag som går ut på att alla i Kalifornien ska ha sjukförsäkring. Kostnaden för detta skulle delas av sjukförsäkringstagare, arbetsgivare, försäkringsgivare, stat och vårdinrättningarna.

Istället för att spendera pengar på att subventionera sjukhusen för de icke-försäkrades vårkostnader skulle pengarna gå till att köpa försäkring till dem som inte har.

Läkare och sjukhus ska enligt Arnolds förslag skattebeläggas med motiveringen att de när alla har en försäkring inte kommer att behöva stå för de icke-försäkrades kostnader. Han menar att genom att så många aktörer blir inblandade i förslaget så kommer sjukvårdskostnaderna sjunka, vilket i slutändan gynnar alla.

Om du vill läsa mer... http://www.sfgate.com/cgi-bin/article.cgi?f=/c/a/2007/01/09/MNGCGNF3ME1.DTL&hw=arnold+health

Sjukvård

Japp, här i USA gäller det att ha bra sjukförsäkring...för då ligger man bra till. Calle vaknade upp med feber i morse och efter att ha tagit sig på örat hela dagen så ringde jag för att fixa en tid. Jag var helt säker på att det var ännu en öroninflammation (han har redan haft 5 st). Anyway...jag ringde kl 14.25 och fick tid kl 14.45. Rätt snabba puckar. Och då får jag dessutom komma till vår barnläkare Dr Dennis. Inte öronen denna gången, bara någon virus...med hög feber och halsont.

Annat är det för alla de som inte har en sådan försäkring. 2004 så var hela 46 miljoner amerikaner utan någon försäkring (15.7% av den totala befolkningen). Vad beror detta på?? Jo, många arbetsgivare erbjuder inte sjukförsäkring (Oracle där Mikael jobbar har en väldigt bra sådan). Det funkar så att arbetsgivaren erbjuder en viss fösäkring och du som arbetstagare betalar en del av premien. Det kan vara så att även om arbetsgivaren står för viss del så är det inte alla som har råd med premien. Att bli sparkad eller självmant sluta ett jobb kan innebära att man blir av med en försäkring man har råd med.

Vad händer med dem som inte har en sjukförsäkring??
De har mycket mindre förebyggande vård, får senare diagnoser och när de fått diagnos så får de mindre terapeutisk hjälp. De avstår i större utsträckning från rekommenderade tester och behandlingar pga kostnad. De måste betala för sina behandlingar vid vårdtillfället vilket innebär att om de inte har råd så kan de bli nekade vård (förutom när det gäller livet). De oförsäkrade hamnar oftare på sjukhus med problem som hade kunnat undvikas med förebyggande vård.

USA spenderar ca $100 miljarder per år på att tillhandahålla oförsäkrade medborgare vård (ofta för sådant som hade kunnat förebyggas eller udnerlättats med tidigare diagnoser). Sjukhusen står för ca $34 miljarder per år i icke-kompenserad vård. Kostnaden för sjukvård ökar kraftigt eftersom mycket vård nu sker på akutavdelningar (där vården är dyrare än på tex lokala vårdinrättningar).

Ja, vad ska man säga. Ett sjukt system som de måste få en rätsida på. Alla människor ska ha rätt till sjukvård, dvs alla måste på något sätt ha en sjukförsäkring. Det måste ske stora förändringar i hur systemet med sjukvård och sjukförsäkringar är uppbyggd. Man kan ju hoppas på att en demokrat med stake kommer till makten, som kan driva igenom en bra sjukvårdsreform. Hillary lyckades ju inte så bra sist det begav sig...kanske denna gång???

The Painted Veil

Japp, många biobesök blir det. Vi är ju ett gäng på 7 tjejer som går på teater varannan månad. Vi försöker att däremellan gå på bio och den senaste tiden har det nästan blivit en gång i veckan. Häromdagen såg vi The Painted Veil med Edward Norton och Naomi Watts.

Först vill jag påpeka att jag verkligen tycker om Edward Norton, väldigt mycket...tror kanske t.o.m att han är på min absoluta topplista av skådisar för tillfället. Jag har också fått för mig att han är intelligent (vilket jag ju inte har någon aning om)...och så tycker jag att han är enormt sexig (jag vet, jag vet, mina kompisar tycker att jag har en lite underlig smak vad gäller män...ni vet den där filmen G som alla såg när vi var i våra unga tonår...alla tyckte om populära Niklas Wahlgren eller lite hårdare Sebastian Håkansson. Jag tyckte om Niels Jensen, som pratade med bräkande skånsk dialekt och var anti allt det där typiskt populära).

Anyway...filmen ja. En kärlekshistoria som till mestadels utspelar sig under 1920-talet i Kina. En kärlekstörstande forskare (Walter) som blir förälskad i en överklass-tjej (Kitty) som har blivit gammal nog att gifta sig men ännu inte är redo. Hon gifter sig dock med läkaren för att slippa höra sina föräldrars tjat om giftemål och för att få uppleva lite äventyr. De flyttar till Shanghai där Walter har fått ett jobb.

Kitty och Walter är så olika och det visar sig alltmer, de försöker inte att nå varandra utan glider istället ifårn varandra. Kitty har ju hela tiden sagt att hon inte älskar Walter och det vet han om. Kitty har en kärleksaffär med en annan britt och när Water får reda på detta så bestämmer han sig för att de ska in i ett kolera drabbat område där han fått en tjänst som läkare.

Jag satt och bölade vid flera tillfällen men noterade att ingen annan av mina kompisar ens hade en tår på kinden. Hmmmm...kanske lite känslig??? Jag tycker att historien var så oerhört gripande eftersom den visade att det här med kärlek är lika mycket ett rationellt beslut som det är en känsla. Om man inte försöker förstå varandra utan endast fokuserar på det som skiljer så är det lätt att hamna i en negativ spiral av emotionell kyla och elakhet. När man däremot fokuserar på att försöka förstå, att behandla varandra med respekt och medkänsla, då kan man finna något väldigt djupt.

En härlig, romantisk film som jag varmt rekommenderar! Scenerna från Kina var dessutom helt underbart vackra!!

Snorig igen...

Japp, Linn går konstant runt med snorig näsa och Calle hakar ju lätt på eftersom han ofta sitter och slickar på hennes alla leksaker..inget konstigt alls!! Jag har haft turen att (peppar, peppar) vara förkylningsfri ett bra tag nu. Men igår så började det i halsen. Jag såg sååå mycket fram emot en lördag där jag skulle ta det lugnt, läsa lite etc...vad händer då??? Jo, Mikael blir illamående och jag kunde bara med en längtansfylld blick mot sängen drömma om att få ta det lugnt..oh well, hoppas på att det bara är en snabbt övergående förkylning så att jag är med i gemet nästa vecka igen!

Vad tycker du om Bush??

Häromdagen så pratade jag lite med en hard-core republikan om vad han tycker om Bush nu när han misslyckats så väldigt mycket med sina insatser i Irak. Han höll med om misslyckandet, tyckte att hela kriget var totalt felmanagerat...men stod fast vid att trots detta så respekterade han en man som stod fast vid sina beslut och inte ändrade sig efter allmänhetens opinionssvängningar.

Ni som läst tidigare i min blogg vet ju att jag har ett "mission" i att försöka förstå amerikanarna och den amerikanska politiken. Och eftersom jag själv läser en liberal nyhetstidning och diskuterar mest med människor med liberala åsikter så förstå jag ju att jag får en ganska färgad bild (även om jag nu tror att den är den rätta) av allt som pågår. Jag tycker därför att det är oerhört intressant att prata med dem som har helt andra åsikter om det mesta.

Det verkar dessutom som att de republikaner som jag pratar med (här i liberala Kalifornien) är finansiellt konservativa men ligger mer i mitten vad gäller frågor som aborter och homosexuellas rätt till att gifta sig.

Att Hillary och Obama är de som fajtas om demokraternas nominering till presidentkandidaturen är ju ingen nyhet. Men vem kommer att ta hem republikanernas nominering? De som redan gett sig in i detta race är Sam Brownback, John Cox, Michael Smith och Duncan Hunter. Några som förmodligen är på väg in är Rudy Guiliani (New Yorks förre borgmästare), John McCain, Mitt Romney, Jim Gilmore, Ron Paul, Tom Tancredo, Tommy Thompson och Newt Gingrich. Det skrivs en hel del om såväl Guiliani och John McCain men har fått tips om att en kille som Mitt Romney kan ligga bra till...så vi får väl se!!

Date-night

Varannan fredag har jag och Mikael date-night. Då kommer Matilda och tar hand om barnen från sådär 6-tiden medan vi drar ut på stan. Vi brukar gå ut och äta, kanske bowla, se en bio eller bara umgås med vänner som också är barnfria. Idag ska vi träffa Mikaels förre chef och hans fru, vi ska äta ute och sedan gå hem till dem på whiskey efteråt...inte för min del då, eftersom jag ännu inte förstått tjusningen med whiskeysmaken (jag vill bara ha whiskey när jag har ont i halsen för att det dövar så gott men Mikael tycker att det är synd att slösa på sina fina single-malt whiskeys på min onda hals). Denna helg ska vi faktiskt ha två date-nights, eftersom att vi på söndag ska iväg och köra gokart...känns riktigt lyxigt!!

Schysst kvälls-syssla

När man har en make som jobbar dag och natt och två små kottar så är det inte alltid lätt att få tid till träning. Men nu har jag och Mikael faktiskt börjat att gå till gymmet på kvällen, sådär vid 20.30 eller så. Antingen så kommer Mikael hem, äter lite, drar iväg i en timme eller så tar han lägger han barnen medan jag går iväg. Sedan när han kommer hem resp. lagt barnen så fortsätter han att jobba här hemma. Det funkar ju kanon för oss båda, han får ett välbehövligt break i sitt jobb samt alla andra fördelar av att träna och jag får komma iväg från hemmet där jag ju spenderar ganska mycket tid med barnen samt så kan jag ju bygga lite muskler...eller vad det nu är man gör på gymmet!

Blood Diamond

Igår kväll såg jag en kanonbra film, Blood Diamond.

Filmen utspelar sig i Sierra Leone och handlar om diamanthandeln där. Jag tyckte nog att filmen var ganska "Hollywood" med en handling som innehöll mycket spänning, lite romantik och mycket tragik. Men detta till trots så visade den på lite nu-historia och hade en hel del politiska poänger.

I bakgrunden härjar ett Sierra Leone i kaos och inbördeskrig under 1990-talet. Huvudpersonerna spelas av Leonardo DiCaprio (som är Oscar-nominerad för denna roll), en vit man från Zimbabwe och Djimon Hounsou, en fiskare från Sierra Leone. De är båda afrikaner men lever helt olika liv. Deras vägar möts när de är på jakt efter den enormt stora rosa diamanten som fiskaren har gömt...en sten som kan förändra livet för den som hittar den!

En reporter som spelas av Jennifer Connelly är ute efter et scoop, efter att få konkreta bevis på hur mäktiga diamanthandlare väljer pengar framför moraliska principer och handlar med dessa konflikt-diamanter.

Som sagt, en mycket sevärd film som jag skulle rekommendera alla att se!

Under 2000 så arbetade en samling av regeringar, NGO's och diamantindustrin för att motarbeta att diamanterna användes som ett medel att finansiera konflikter och 2002 etablerades Kimberly Process Certification System (en process backad av FN) som till stor del har eliminerat handeln med konflikt-diamanter.

Skönhet

Igår var jag på partaj hos en kompis. Jim är en kollega till Mikael och hans flickvän Luma och jag har blivit kompisar...det var hon som fyllde år. Uppfrikskande med partaj där inga hade barn, inget barnsnack, schyssta drinkar och ett partaj som höll på långt in på småtimmarna...

Jo, vi hade en diskussion om det här med skönhetsoperationer, som ju är oerhört vanligt här. Det visade sig att en av tjejerna på festen hade botox i pannan och i kinderna, nya bröst och gjort fettsugning på låren. Denna tjej var smalast av oss alla, sådär 30 år och väldigt vacker.

Jag har ofta funderat på vad jag egentligen tycker om dessa ingrepp. Jag tycker generellt att varje individ ska göra det som den mår bra av. Jag kan förstå att filmstjärnor och modeller känner att det är nödvändigt eftersom att deras ansikten är deras arbetsredskap. Problemet är att de, i vårt mediasamhälle, är många unga människors förebilder, deras rynkfria, smala, storbystade kroppar skapar ett snedvridet skönhetsideal.

Jag kan visst tycka att det inte är så kul när jag ser nya rynkor dyka upp i ansiktet, men skulle ändå inte gå så långt som att spruta in nervgift i kroppen (vet att det finns de som älskar sina rynkor...jag är inte en av dem). Som mamma till en liten tjej (och kille) så tycker jag också att jag vill vara en god förebild och hur ska jag kunna säga till dem att de duger utan att själv backa det påståendet??

Samtidigt som jag känner att dessa ingrepp inte är något för mig så vill jag verkligen undvika att vara moraltant. Människor är olika och drivs av olika saker och det är upp till var och en att skapa sin egen lycka (eller att försöka att skapa den).

Jag ser dock på de människor runt omrking mig som gjort ingrepp och de är inte lyckligare för det, tvärtom, det verkar som att de aldrig får nog, rättat till ansiktet, då är det brösten, eller låren eller magen som ska finjusteras. Tjejen på partajet berättade hur hon nu vill göra en ansiktslyftning...

The Queen

För att komma ifrån huset efter att ha varit hemma hela veckan med sjuk Calle så drog jag på bio med kompiarna Theres och Cynthia. Vi såg The Queen, som är personstudie av nuvarande brittiska drottningen. Jag hade inga höga föväntningar förutom att jag hört att Helen Mirren skulle vara fenomenal i rollen...och det var hon, helt outstanding!! Helen Mirren är båda Golden Globe och SAG nominerad och kommer med all säkerhet att bli Oscarsnominerad också för denna roll.

Hela filmen utspelar sig under tiden då Tony Blair blev premiärminister och Diana dog. Flera av mina kompisar som sett filmen tycker att den var ointressant ur det perspektivet, men intressant ur ett personstudie-perspektiv. Jag tyckte att filmen var bra och att händelsen med Dianas död var ett bra sätt att få till en berättelse samtidigt som man får följa drottningen, hur hon fungerar och varför...

Så om du är intresserad av att se utsökta skådespelarprestationer så rekommenderar jag den verkligen!

Lite kuriosa om drottningen. Hon blev drottning 1952, endast 26 år gammal, då hennes far dog. Hon har med sina 54 år som drottning sett 10 premiärministrar i Storbritannien.Den förste var Winston Churchill...Flera av dessa före detta ministrar har påpekat hur imponerade de är/var av hennes kunskaper och kreativa ideer. Hon är idag 80 år gammal och har börjat delegera vissa av sina arbetsuppgifter till andra medlemmar ur den kungliga familjen.

Idag tar demokraterna över Kongressen

I dag så kommer demokraterna att ta över kontrollen över Kongressen (efter 12 år som rebublikanerna varit i majoritet) OCH för första gångern i USAs historia så är Kongressens talman en kvinna, nämligen Kalifornien-damen Nancy Pelosi, 66 år.

Förste muslimen, Keith Ellison, har blivit invald i Kongressen och han vill svära sin ed över koranen istället för biblen, vilket ju skapat en del debatt...

Vad kan man vänta sig av detta skifte fram tills nästa val 2008?
Ja, George Bush vill ju exempelvis skicka in fler trupper i Irak och allt som har att göra med Irak kommer demokraterna att monitorera med hökögon, de vill veta exakt vad trupperna ska göra där etc...

Under republikanernas majoritet så har man ju velat införa förbud av homosexuellas rätt att gifta sig. Med demokraterna i makten så kommer detta inte att ske. Lagen om att homosexuella inte kan vara öppna med sin homosexualitet i det militära kommer också troligtvis att upphävas.

Det är bara några få axplock av alla förändringar...stay tuned...

Demokaraterna har nu majoritet även i senaten, en knapp sådan dock, 51 platser av 100. Här anses samarbetet vara uppbyggt på kompromiss och konsultation till skillnad från Kongressen där det är hårdare klimat.

RS-virus

Japp, nu har vi fått det..eller rättare sagt Calle har fått det. Själv hade jag inte hört talas om det förrän jag insåg att det var något som man liknade vid västa digerdöden i Sverige (fastän man ju inte dör av det då). Att många inte gick ut med sina bäbisar för att de var rädda för viruset. Såväl Linn som Calle har ju då släpats ut från den dag de föddes...Ignorance is Bliss (passande amerikanskt ordspråk).

Men så har viruset satt sina fula klor i vår lille Calle. Man kan ju vara glad över att han är så stor, det är tydligen inget vidare att ha som spädbarn. Så nu har han problem emd andningen, öroninflammation och är allmänt risig. Calles kompis Jenna har också viruset och fick ligga på sjukhus över natten, men hon är bättre och får komma hem med mamma Johanna idag.

Demokraternas presidentkandidater 2008

För första gången sedan 1928 så är det helt öppet utan att varken en sittande president eller vice president är med om att fajtas att bli sitt partis kandidat.

Japp, här spekuleras det nu hejvilt om vilka som kommer att försöka sig på att bli demokraternas presidentkandidat inför valet 2008. Snart är det dags för dem som är villiga att ge sig in i denna tuffa strid att ge sig till känna. Några namn som nämns är Joe Biden Jr, Wesley Clark, Randolph Crow, Christopher Dodd, John Edwards (demokraternas vice president kandidatförra valet), Mike Gravel, John Kerry, Dennis Kucinich (kommer inte att funka, amerikanarna har ju svårt att får till ett så enkelt namn som Ottosson:), Barack Obama, Tom Vilsack, Bill Richardson och Hillary Clinton.

Mest buzz har just nu Barack Obama, 45 år. Han är den femte färgade senatorn i USAs historia och den enda i senaten just nu. Han har också själv sagt att han inser att denna hype kring hans person inte kommer att vara för evigt och att det därför inte kommer att avgöra om han ska kandidera. Men många anser att hans största chans att bli president är just i valet 2008 med motiveringen att republikanerna inte kommer att ha med en nu sittande president eller vice-president i valet. Kändisar som Oprah Winfrey, George Clooney och Matt Damon har alla uttryckt sin support för Obama. Han ska offentliggöra sitt beslut nu i januari.

Hillary Clinton är den som just nu ligger bäst till enligt olika undersökningar. Barack Obama kommer in som tvåa. Men vad många frågar sig är om USA är redo för en kvinnlig respektive färgad president. Med tanke på att detta är folket som valde George Bush till president så kan man ju med all rätt tvivla på såväl Hillarys som Baracks chanser. Men spännade kommer det att bli...och man kan ju alltid hoppas (jag hoppades i förra valet också, men inte hjälpte det något).

2007

Nytt år...2007, det känns bra.

Vad ska jag ha för mål för detta året?? Tänkte börja med att försöka blogga lite mer. Hemisdan är uppfräschad och uppdateras tillräckligt ofta, så där är jag nöjd.

Hmm, kanske träna lite mer. Efter min halvmara så har jag verkligen slappat till mig...så det ska bli andra bullar...eller kanske inte bullar men träningspass, och sedan havrebullar som smakar urk men är såååå nyttiga...nähä, inte det!

Ska försöka tänka på vad jag vill göra sedan, om ett år eller så när jag inte ska vara hemma med barnen längre. Har fortfarande en lite ide om att starta eget företag. Jag gjorde en hel del research innan jag blev gravid med Calle...vi får se...

Häppy New Year!