Jag och Darth Vader (av gästbloggar-Eva)

Som jag redan nämnt är (numera VAR!) jag en blogg-Virgin. Jag var även ända tills igår en Yoga-Virgin. Tack vare min frivilliga svägerska fick jag möjligheten att testa det under mitt besök här i Palo Alto. Tio minuter för sent halkar jag in på passet och rullar världsvan ut mattan. Ganska snart inser jag varför världsvan är det sista jag borde känna mig på ett yoga pass:
1) Jag kan inte låta som Darth Vader
2) Jag är stelare än ett lysrör
3) Jag kan inte för min värld fokusera mer på min inre energi än hur kul det är att min sambo glidit hit iförd randiga pyjamas brallor.

Första halvtimmen av passet gick åt till att utröna varifrån Darth Vader-ljudet som fyllde lokalen kom (ni vet så där väsande det låter när nån har väldigt mycket i halsen alt. andas genom en riddar rustning). Min första gissning var att kvinnan mitt emot hade någon sorts andningsproblem-struma kanske?? Men går man verkligen på yoga då?? Nä, det måste vara nåt slags bakgrundsljud till musiken och vilket bra surround ljud de har! Plötsligt stannade musiken av en stund och surround ljudet var kvar?? Bannemej var det inte ungefär alla utom jag som hade Darth Vader-soundet! Eftersom man gärna vill smälta in testade jag några schyssta djupandningar. Resultatet blev föga insmältande, nu lät det mer som att jag höll på att falla i djup-sömn med tillhörande snarkningar. Ok. skit i andningen...

Nu hade rätt lång tid gått åt till att utröna huruvuda det var Darth Vader eller inte som infunnit sig på passet, så självaste stretch-övningarna hade hamnat lite ur fokus varpå yoga- fröken?ledaren?instruktören? vänligt men bestämt besökte min matta för att peta på mina höfter, knän & annat som stod åt fel håll. Ok. om jag bara fokuserar kan jag säkert också ta tag i min stortå med vänster hand medan höger ben är rakt och ryggen är sträckt och nacken avslappnad och....nä jag är ohjälpligt stelare än en farbror med käpp.

Ok. inre energi då? Låt se, energin ska sippra upp genom marken via fingrarna...men om man nu är så pass stel som undertecknad är, har man lite svårt att nå marken med fingrarna och vart ska då energin sippra från-anyone??

MEN det fanns fortfarande hopp! Avslappningen återstod och där kan jag utan att skryta säga att där var jag kung! Så tung så tung ända ut i naglarna-kanske hjälpte det att man inte varit så värst spänd/stretchad under passet, men nån nytta ska man väl ha av det också...