There's a first for everything...(av gästbloggar-Eva)

Först av allt: tack för alla snälla kommentarer till min premiär-blogg, blev helt tårögd..! Tog ett tag innan inspiration & tillfälle infann sig igen (därav anledningen till att det är just Monica och inte undertecknad som har en egen blogg)

Var hos frissan med vår tvåårga dotter härom dagen. Anledningen var inte bara att vi senaste veckorna klippt av flera dreads som bildats i burret samt att det varit väl många omotiverade snubblingar utan att vi befinner oss i landet som har ALLT-inklusive frisörsalonger för barn. Pedagogiska frisörer tänkte jag direkt-näpp! Bilar istället för stolar, TV skärmar med Happy Feet-filmen rullande, böcker, lekhus... you name it, var som att kliva in på ett medelstort dagis. Felicia hade sån't sjå att hålla reda på ratten, tutan och de spelande böckerna att hon inte ens märkte vuxen-saxen som kapade håret som en annan knappt får röra. Nu vet jag alltså vart problemet ligger när hon motsätter sig min borstning-vi har för liten lägenhet, vi får inte plats med fyra bilar, ett leksakshus och fem skärmar med dansande pingviner...och så säger de att materiella saker inte löser några problem...

Blödig förstagångs-mamma som man är frågar jag försynt om man kan få spara en lock. Denna lock står jag sen lite obekvämt och vevar med och vet inte riktigt var jag ska göra av-lägga i fickan? I plånboken? På Felicias hår och låtsas att den fortfarande sitter där? Vad som helst känns bättre än att stå där som en blödig mamma med VISA kortet i ena handen och hårtestar i den andra...

Då kommer det: Do you want a certificate for that?? Menade han det jag trodde att han sa?? Ett första-gången-på-salongen-certifikat? När det gick upp för mig att detta var dagens sanning kände jag hur löjligt lycklig jag blev. För en ynka dollar skulle den här mannen lösa hela vad-göra-med-locken-problematiken. Plus: att det finns ett diplom bara för detta ändamål måste ju betyda att det funnits en massa löjliga mammor innan mig som tårögda stått och trampat med en lock i handen. Aldrig mer ska jag skratta åt Tyskarna som åker mil efter mil i en varm buss i obygden bara för att få ett diplom som visar att de åkt över polcirkeln, besökt nordkap, trampat i sin första älgbajs... Diplom rules!!! I samma sekund som jag mottog certifikatet såg jag framför mig hur jag skulle rama in det och hänga upp det på ett väl synligt ställe i dotterns rum hemma i Sverige. Jiizz, hur lång tid tar det innan man slutar tycka att allt hon gör första gången helst ska dokumenteras, antecknas & diplomeras?? Flickebarnet är bara två och hon har redan tre bad-diplom (då är det inte förstagångs-events kanske ni tänker nu, men det är naturligtvis milsvid skillnad på första Babysimmet, första miniplasket och första FORTSÄTTNINGSKURSEN på miniplasket...) Och så nu ett klipp-diplom. Tur att man bara är förstagångsförälder en gång- ur ekonomisk synpunkt. Sambon tyckte jag var snudd på onödig när jag kom hem med en baby-tandborste för 70 (SJUTTIO) kronor (med ett otroligt greppvänligt handtag dock, & man måste ju faktiskt få rätt start på tandborstkarriären för att slippa framtida kariesangrepp)

Samma resonemang förde jag med mig själv när jag stod framför Babylands enorma pott-urval, man vill ju gärna att hon ska få en bra start även på den karriären för att slippa framtida....förstoppningar? Lite försiktigt frågar jag några föräldrar som ser betydligt mer föräldra-aktiga ut än jag om råd. Mycket riktigt; de har två-tre barn och konstaterar lite vist att: "En potta är en potta" Naturligtvis! Skrattar jag & smyger lite försynt tillbaka min 300-kronors-potta på hyllan och tar en "mellanklass-potta" Fortfarande obenägen att ta den billigaste, man vill ju ändå känna sig lite på den säkra sidan...

Några veckor tidigare när våren stundade hade jag stått och spanat på ett par coola Nike-dojjor

och såg framför mig hur fräckt dottern skulle springa omkring i dem i sina lika coola, matchande byxor. Naturligtvis frågar jag om råd eftersom det är de magiska FÖRSTA skorna som hon faktiskt kommer gå i och inte enbart sitta och gnaga på. Nike-skorna blev dissade av denna robusta dam i Ecco-tofflor. Istället drog hon fram ett par skor som närmast liknade handikapp-anpassade med rejäla stöd för både häl, vad & trampdyna. Cool eller foträt?? Skulle jag kunna leva med att mitt barn började gå som Forrest Gump bara för att jag ville matcha hennes byxor? (alt. inte lägga ner en förmögenhet på ett par skor lika stora som min ena handflata)

Självklart inte!!! Femhundra spänn fattigare åker jag hem med handikapp-skorna & känner mig som en förnuftig (men rätt töntig & numera fattig) mamma, motivering? Hon börjar ju bara gå EN gång!

Men vad händer OM man skulle få en tvåa och det är en kille, då blir det ju man ju förstagångs-kill-förälder...måste man fortsätta sitt certifierande då?

Jag och Darth Vader (av gästbloggar-Eva)

Som jag redan nämnt är (numera VAR!) jag en blogg-Virgin. Jag var även ända tills igår en Yoga-Virgin. Tack vare min frivilliga svägerska fick jag möjligheten att testa det under mitt besök här i Palo Alto. Tio minuter för sent halkar jag in på passet och rullar världsvan ut mattan. Ganska snart inser jag varför världsvan är det sista jag borde känna mig på ett yoga pass:
1) Jag kan inte låta som Darth Vader
2) Jag är stelare än ett lysrör
3) Jag kan inte för min värld fokusera mer på min inre energi än hur kul det är att min sambo glidit hit iförd randiga pyjamas brallor.

Första halvtimmen av passet gick åt till att utröna varifrån Darth Vader-ljudet som fyllde lokalen kom (ni vet så där väsande det låter när nån har väldigt mycket i halsen alt. andas genom en riddar rustning). Min första gissning var att kvinnan mitt emot hade någon sorts andningsproblem-struma kanske?? Men går man verkligen på yoga då?? Nä, det måste vara nåt slags bakgrundsljud till musiken och vilket bra surround ljud de har! Plötsligt stannade musiken av en stund och surround ljudet var kvar?? Bannemej var det inte ungefär alla utom jag som hade Darth Vader-soundet! Eftersom man gärna vill smälta in testade jag några schyssta djupandningar. Resultatet blev föga insmältande, nu lät det mer som att jag höll på att falla i djup-sömn med tillhörande snarkningar. Ok. skit i andningen...

Nu hade rätt lång tid gått åt till att utröna huruvuda det var Darth Vader eller inte som infunnit sig på passet, så självaste stretch-övningarna hade hamnat lite ur fokus varpå yoga- fröken?ledaren?instruktören? vänligt men bestämt besökte min matta för att peta på mina höfter, knän & annat som stod åt fel håll. Ok. om jag bara fokuserar kan jag säkert också ta tag i min stortå med vänster hand medan höger ben är rakt och ryggen är sträckt och nacken avslappnad och....nä jag är ohjälpligt stelare än en farbror med käpp.

Ok. inre energi då? Låt se, energin ska sippra upp genom marken via fingrarna...men om man nu är så pass stel som undertecknad är, har man lite svårt att nå marken med fingrarna och vart ska då energin sippra från-anyone??

MEN det fanns fortfarande hopp! Avslappningen återstod och där kan jag utan att skryta säga att där var jag kung! Så tung så tung ända ut i naglarna-kanske hjälpte det att man inte varit så värst spänd/stretchad under passet, men nån nytta ska man väl ha av det också...

Gästbloggare Eva

Jag har fått äran att gäst-blogga under den månad vi tillbringar här i Staterna, vem är då jag?? Jo, Monicas frivilliga svägerska. Med frivillig svägerska menar vi (i alla fall jag eftersom jag uppfann ordet igår..) att vi var väldigt goda vänner redan innan vi blev svägerskor, dvs. Monica är inte en svägerska jag bara fick på köpet och plötsligt blev tvungen att låtsas ha någonting att säga till under jular & annat utan det kanon-tillskott i familjen man inget hellre vill än att fira såväl påsk som namnsdagar (om man nu vill fira det) med. Tillskott & tillskott förresten...när brorsan beslutade sig för att go west "förlorade" jag inte bara en bror utan även min goda vän att dela vardagen med(tack för det...) Well, well av den långa utläggningen kanske ni förstår att jag inte bara är svägerska utan även en ovan bloggare-this is my FIRST time-en s.k. Blogger-Virgin. Förutom det är jag även en Facebook-Virgin, en You Tube Virgin & närapå en data-Virgin, svårt att tro att man är syster med en Data-direktör, som min frivilliga svägerska uttryckte det häromdan...Vad ska jag då förgylla (alt. försämra)denna blogg med? Se mig som ett komplement till alla insiktsfulla politiska texter. Eftersom jag är sämre insatt än en öppen spis inom detta område, lovar jag att inte ens försöka mig på det, däremot har jag rätt mycket att säga om shopping-pirr, cute shoes & trådlösa vattenkokare & andra lyx-ämnen jag inte tycker får tillräckligt mycket plats i etern. See ya!