Amerikanarna - hur är de??

Ok, innan jag fyttade till USA så hade jag liksom många svenskar och andra europeer många förutfattade meningar om amerikanarna. Många har ju bilden av dem som trevliga men ytliga, högljudda och buffliga, korkade och egoistiska, materialistiska osv...en rätt onyanserad bild!

Mina iakttagelser är ju från progressiva och liberala västkusten, så på intet sätt en representativ bild av hela USA (jag hade nog haft helt andra åsikter om vi bott i Kansas City, där jag var utbytesstudent 1986/87).

Trevliga men ytliga och icke genuina
Japp, har hört det många gånger. Amerikanarna är sååå trevliga men sååå ytliga. När man går och handlar...måste man ha en djup och intensiv diskussion med butikspersonalen, måste de vara helt genuina när de ler?? Nej, jag tycker att det är förbaskat trevligt att alla ler mot en i affärerna, att folk frågar hur man mår, att de kommenterar Linn och Calle och hur söta de är, att de hejar i joggingspåret, att de ber om ursäkt om de stöter till en, att de bjuder in en till bokklubbar och middagar och amerikanska högtider, osv...Jag föredrar det framför surminer!Jobbar man med service så ska man le...och om det är så fruktansvärt svårt att dra på mungiporna, så åtminstone vara trevlig, det ingår ju i arbetsbeskrivningen, vare sig man är genuin eller inte.

När jag förvärvarbetade (tänkte skriva när jag jobbade...men jag jobbar ju faktiskt, jag får bara inte lön för det jobbet jag gör) så kunde jag tycka att det var svårt att veta var jag hade folk. Jag fick en känsla av att de var trevliga men att det ofta fanns dolda motiv...mina kollegor talade inte alltid i klarspråk, vilket ju gjorde det svårare att förstå dem. Jag är väldigt rak i min kommunikation på jobbet och det var något som inte sågs med blida ögon av det team som jag fick ta över i San Francisco...de var inte vana vid denna form av ledarskap. De flesta slutade och jag fick bygga upp ett nytt team (ibland kan man ju ifrågasätta om det är helt lyckat att inte kunna få med sig de anställda...men resultatet blev väldigt bra och mitt nya team var toppen)

Vi har ett stort nätverk av vänner och bekanta och det är ingen skillnad på hur djupt vänskapen kan gå om jag jämför med mina vänner i Sverige. MEN, det är otroligt viktigt att tänka på att man ju måste ge för att få. Det finns många som kommer hit från Europa som bara umgås med andra europeer. Jag tycker att många av dem har en väldigt inskränkt syn på USA och amerikanarna. Man måste ju öppna sig sig och vara mottaglig för förändring...annars så åker man tillbaka till Europa och har egentligen inte lärt sig så mycket. Och om man inte anstränger sig för att lära känna amerikanarna, ja...då är det ju självklart att man bara kommer att ha ytliga relationer med dem.

Högljudda och buffliga
Denna stereotyp kan jag delvis hålla med om. På arbetsplasen så vill alla höras och det är inte så viktigt vad man säger utan att det sägs något (inte direkt något som sker på svenska arbetsplatser). Telefonkonferenser är oftast helt olidliga (inte för att jag tyckte om dem i Sverige heller...), så mycket tid till en massa bullshit helt enkelt.

Korkade och egoistiska
Jag hade en diskussion för ett tag sedan med en europeisk vän som tyckte att man måste vara korkad som röstar på Bush. Jag håller inte med. Jag är VERKLIGEN inte en Bush-vän men efter några år här så kan man förstå varför folk här röstar som de gör. Religion, tradition etc...Däremot så måste jag hålla med om att allmänbildningen generellt är sämre (även hos högutbildade) än hos europeer. Svårt att komma på några länder i Afrika, inte så insatta i världshändelser etc

Eftersom vi kommer från ett land där det är statens roll (eller åtminstone har varit) att ta hand om individen så kan jag tycka att vi generellt är mindre generösa på det individuella planet. Här i USA, där staten inte tar hand om individen på samma sätt, fostras en generositet hos individen. Som jag skrivit om i tidigare inlägg så spenderar amerikanarna såväl mer tid (i form av volontärarbete) som pengar till olika hjälporganisationer.

Däremot så är ju USA traditionellt ett land där individualism främjas. Den ensamme cowboyen som kommer ridande för att finna lyckan, guldet etc. I Sverige har vi sedan vikingarnas tid jobbat i lag och varit beroende av gruppen.

Materialistiska
Japp, här är det viktigt att ha rätt sorts bil, bo på rätt ställe i tillräckligt stort hus och alla har vi väl hört om att storleken på förlovningsdiamanten måste vara ENORM. Här ser jag en stor skillnad hos våra amerikanska resp icke-amerikanska vänner. Det konsumeras så det står härliga till i de amerikanska hushållen...alla barn har tusen leksaker osv. Nu kan jag inte bedöma hur det ligger till i Sverige eftersom varken jag eller mestadelen av mina vänner hade barn när jag bodde där men kan inte tänka mig att det är på samma sätt!! (ni kan ju komma med kommentarer om det, ni därhemma i Svedala)