Från biltvätt till julfest

Igår satt jag med båda kottarna och väntade medan bilen tvättades. Kottarna älskar att tvätta bilen eftersom de då får ta en ridtur på en liten häst (jaja, inte levande alltså) och så får de popcorn som serveras i den lilla vänthallen.

Jag lägger märke till att en man sitter och liksom lyssnar på oss, eller han verkar helt klart intresserad av vad vi håller på med (vilket oftast är rätt mycket när båda kottarna är igång). Kanske är han intresserad av språk...eller en av dem som känner igen språket för att hans mormor/gammelfarfar eller liknande utvandrade från Sverige (hur många gånger har jag inte varit med om det scenariot?). Jojo, det visade sig vara det senare. Men han kunde också svenska så han tränade lite på mig innan det var dags att hoppa in i den färdigtvättade bilen. Innan vi sa hejdå så bytte vi email eftersom han var intresserad av att möjligtvis träffas igen, så att skulle kunna fortsätta träna på sin svenska lite då och då.

Jajamen tänkte jag, vad trevligt med denna öppenhet. Döm av min förvåning när jag redan samma kväll fick ett mail där mannen bjöd in mig och familjen på deras årliga julfest (som var dagen därpå, alltså idag). Jag tackar ju aldrig nej till en fest så det erbjudandet tackade jag ja till...och så blir det julfest med en massa människor som jag aldrig träffat förut. Kul!

Efter biltvätten bar det iväg hemåt för att lillkotten skulle sova middag. Storkotten tycker oftast att det är lite trist under denna stund på dagen eftersom hon hellre vill leka med någon. Så hon hoppade glatt upp när det knackade på dörren. Det visade sig vara ett äldre par som bor lite längre ner på vår gata som jag pratat med några gånger (och JA, även de har gamla släktingar från Sverige som kom till USA för länge sedan). De har hand om sitt barnbarn varje fredag (som är lika gammal som storkotten) och kom över för att se om vi var intresserade av att leka en stund. Jajamensan, dottern blev själaglad och jag fick en trevlig fikastund.

I love it!

There's a first for everything...(av gästbloggar-Eva)

Först av allt: tack för alla snälla kommentarer till min premiär-blogg, blev helt tårögd..! Tog ett tag innan inspiration & tillfälle infann sig igen (därav anledningen till att det är just Monica och inte undertecknad som har en egen blogg)

Var hos frissan med vår tvåårga dotter härom dagen. Anledningen var inte bara att vi senaste veckorna klippt av flera dreads som bildats i burret samt att det varit väl många omotiverade snubblingar utan att vi befinner oss i landet som har ALLT-inklusive frisörsalonger för barn. Pedagogiska frisörer tänkte jag direkt-näpp! Bilar istället för stolar, TV skärmar med Happy Feet-filmen rullande, böcker, lekhus... you name it, var som att kliva in på ett medelstort dagis. Felicia hade sån't sjå att hålla reda på ratten, tutan och de spelande böckerna att hon inte ens märkte vuxen-saxen som kapade håret som en annan knappt får röra. Nu vet jag alltså vart problemet ligger när hon motsätter sig min borstning-vi har för liten lägenhet, vi får inte plats med fyra bilar, ett leksakshus och fem skärmar med dansande pingviner...och så säger de att materiella saker inte löser några problem...

Blödig förstagångs-mamma som man är frågar jag försynt om man kan få spara en lock. Denna lock står jag sen lite obekvämt och vevar med och vet inte riktigt var jag ska göra av-lägga i fickan? I plånboken? På Felicias hår och låtsas att den fortfarande sitter där? Vad som helst känns bättre än att stå där som en blödig mamma med VISA kortet i ena handen och hårtestar i den andra...

Då kommer det: Do you want a certificate for that?? Menade han det jag trodde att han sa?? Ett första-gången-på-salongen-certifikat? När det gick upp för mig att detta var dagens sanning kände jag hur löjligt lycklig jag blev. För en ynka dollar skulle den här mannen lösa hela vad-göra-med-locken-problematiken. Plus: att det finns ett diplom bara för detta ändamål måste ju betyda att det funnits en massa löjliga mammor innan mig som tårögda stått och trampat med en lock i handen. Aldrig mer ska jag skratta åt Tyskarna som åker mil efter mil i en varm buss i obygden bara för att få ett diplom som visar att de åkt över polcirkeln, besökt nordkap, trampat i sin första älgbajs... Diplom rules!!! I samma sekund som jag mottog certifikatet såg jag framför mig hur jag skulle rama in det och hänga upp det på ett väl synligt ställe i dotterns rum hemma i Sverige. Jiizz, hur lång tid tar det innan man slutar tycka att allt hon gör första gången helst ska dokumenteras, antecknas & diplomeras?? Flickebarnet är bara två och hon har redan tre bad-diplom (då är det inte förstagångs-events kanske ni tänker nu, men det är naturligtvis milsvid skillnad på första Babysimmet, första miniplasket och första FORTSÄTTNINGSKURSEN på miniplasket...) Och så nu ett klipp-diplom. Tur att man bara är förstagångsförälder en gång- ur ekonomisk synpunkt. Sambon tyckte jag var snudd på onödig när jag kom hem med en baby-tandborste för 70 (SJUTTIO) kronor (med ett otroligt greppvänligt handtag dock, & man måste ju faktiskt få rätt start på tandborstkarriären för att slippa framtida kariesangrepp)

Samma resonemang förde jag med mig själv när jag stod framför Babylands enorma pott-urval, man vill ju gärna att hon ska få en bra start även på den karriären för att slippa framtida....förstoppningar? Lite försiktigt frågar jag några föräldrar som ser betydligt mer föräldra-aktiga ut än jag om råd. Mycket riktigt; de har två-tre barn och konstaterar lite vist att: "En potta är en potta" Naturligtvis! Skrattar jag & smyger lite försynt tillbaka min 300-kronors-potta på hyllan och tar en "mellanklass-potta" Fortfarande obenägen att ta den billigaste, man vill ju ändå känna sig lite på den säkra sidan...

Några veckor tidigare när våren stundade hade jag stått och spanat på ett par coola Nike-dojjor

och såg framför mig hur fräckt dottern skulle springa omkring i dem i sina lika coola, matchande byxor. Naturligtvis frågar jag om råd eftersom det är de magiska FÖRSTA skorna som hon faktiskt kommer gå i och inte enbart sitta och gnaga på. Nike-skorna blev dissade av denna robusta dam i Ecco-tofflor. Istället drog hon fram ett par skor som närmast liknade handikapp-anpassade med rejäla stöd för både häl, vad & trampdyna. Cool eller foträt?? Skulle jag kunna leva med att mitt barn började gå som Forrest Gump bara för att jag ville matcha hennes byxor? (alt. inte lägga ner en förmögenhet på ett par skor lika stora som min ena handflata)

Självklart inte!!! Femhundra spänn fattigare åker jag hem med handikapp-skorna & känner mig som en förnuftig (men rätt töntig & numera fattig) mamma, motivering? Hon börjar ju bara gå EN gång!

Men vad händer OM man skulle få en tvåa och det är en kille, då blir det ju man ju förstagångs-kill-förälder...måste man fortsätta sitt certifierande då?

Pöss på dig kusin!

Mina föräldrar flyttade till Sverige för att undgå effekterna av ryssarnas ockupation av dåvarande Tjeckoslovakien. Släkten är stor men tyvärr kunde jag inte njuta av den eftersom jag bara träffade mormor en gång och farföräldrarna ett antal gånger under min uppväxt, det var första som tonåring som jag träffade resten av släkten och då började vi även åka till Tjeckoslovakien (och sedan Tjeckien) och kunde börja bygga upp dessa relationer.

Nu sitter jag själv här på andra sidan Atlanten, långt borta från släkten i Sverige. Inte alls samma situation, eftersom jag inte flytt från något, utan själmant tagit beslutet att flytta hit för jobbet och äventyret. Men släkten är långt borta. Så är det bara. Därför är det så underbart att se de små kusinerna leka och pussas och kramas nu när vi har släkt på besök. Det är så härligt att de redan har en sådan fin relation till varandra!

Jag och Darth Vader (av gästbloggar-Eva)

Som jag redan nämnt är (numera VAR!) jag en blogg-Virgin. Jag var även ända tills igår en Yoga-Virgin. Tack vare min frivilliga svägerska fick jag möjligheten att testa det under mitt besök här i Palo Alto. Tio minuter för sent halkar jag in på passet och rullar världsvan ut mattan. Ganska snart inser jag varför världsvan är det sista jag borde känna mig på ett yoga pass:
1) Jag kan inte låta som Darth Vader
2) Jag är stelare än ett lysrör
3) Jag kan inte för min värld fokusera mer på min inre energi än hur kul det är att min sambo glidit hit iförd randiga pyjamas brallor.

Första halvtimmen av passet gick åt till att utröna varifrån Darth Vader-ljudet som fyllde lokalen kom (ni vet så där väsande det låter när nån har väldigt mycket i halsen alt. andas genom en riddar rustning). Min första gissning var att kvinnan mitt emot hade någon sorts andningsproblem-struma kanske?? Men går man verkligen på yoga då?? Nä, det måste vara nåt slags bakgrundsljud till musiken och vilket bra surround ljud de har! Plötsligt stannade musiken av en stund och surround ljudet var kvar?? Bannemej var det inte ungefär alla utom jag som hade Darth Vader-soundet! Eftersom man gärna vill smälta in testade jag några schyssta djupandningar. Resultatet blev föga insmältande, nu lät det mer som att jag höll på att falla i djup-sömn med tillhörande snarkningar. Ok. skit i andningen...

Nu hade rätt lång tid gått åt till att utröna huruvuda det var Darth Vader eller inte som infunnit sig på passet, så självaste stretch-övningarna hade hamnat lite ur fokus varpå yoga- fröken?ledaren?instruktören? vänligt men bestämt besökte min matta för att peta på mina höfter, knän & annat som stod åt fel håll. Ok. om jag bara fokuserar kan jag säkert också ta tag i min stortå med vänster hand medan höger ben är rakt och ryggen är sträckt och nacken avslappnad och....nä jag är ohjälpligt stelare än en farbror med käpp.

Ok. inre energi då? Låt se, energin ska sippra upp genom marken via fingrarna...men om man nu är så pass stel som undertecknad är, har man lite svårt att nå marken med fingrarna och vart ska då energin sippra från-anyone??

MEN det fanns fortfarande hopp! Avslappningen återstod och där kan jag utan att skryta säga att där var jag kung! Så tung så tung ända ut i naglarna-kanske hjälpte det att man inte varit så värst spänd/stretchad under passet, men nån nytta ska man väl ha av det också...

Gästbloggare Eva

Jag har fått äran att gäst-blogga under den månad vi tillbringar här i Staterna, vem är då jag?? Jo, Monicas frivilliga svägerska. Med frivillig svägerska menar vi (i alla fall jag eftersom jag uppfann ordet igår..) att vi var väldigt goda vänner redan innan vi blev svägerskor, dvs. Monica är inte en svägerska jag bara fick på köpet och plötsligt blev tvungen att låtsas ha någonting att säga till under jular & annat utan det kanon-tillskott i familjen man inget hellre vill än att fira såväl påsk som namnsdagar (om man nu vill fira det) med. Tillskott & tillskott förresten...när brorsan beslutade sig för att go west "förlorade" jag inte bara en bror utan även min goda vän att dela vardagen med(tack för det...) Well, well av den långa utläggningen kanske ni förstår att jag inte bara är svägerska utan även en ovan bloggare-this is my FIRST time-en s.k. Blogger-Virgin. Förutom det är jag även en Facebook-Virgin, en You Tube Virgin & närapå en data-Virgin, svårt att tro att man är syster med en Data-direktör, som min frivilliga svägerska uttryckte det häromdan...Vad ska jag då förgylla (alt. försämra)denna blogg med? Se mig som ett komplement till alla insiktsfulla politiska texter. Eftersom jag är sämre insatt än en öppen spis inom detta område, lovar jag att inte ens försöka mig på det, däremot har jag rätt mycket att säga om shopping-pirr, cute shoes & trådlösa vattenkokare & andra lyx-ämnen jag inte tycker får tillräckligt mycket plats i etern. See ya!

Dust Buster Rambo

Japp, makens nya inköp, en dammsugare. Får en känsla av att han tror han är Rambo när han dammsuger...fast vad gör väl det, han får väl tro att han är vem som helst eller att han gör vad som helst...så länge brödsmulorna försvinner från golvet.

Amerikanarna donerar

Det börjar vankas juletider och nu doneras det - mycket! Dagens post bestod av hela 3 brev med förfrågningar om donationer. Det trillar in sådana brev året runt, men just nu inför julen blir det alltså extra mycket av denna sortens post i brevlådan.

Till skillnad från Sverige så är donationer här i USA avdragsgilla. Det handlar då om organisationer som är skattebefriade.

Enligt Giving USA Foundation så donerades förra året 295 miljader dollar. Det är en ökning med 4.2% från året innan vilket anses imponerande med tanke på hur mycket som donerades till katastroferna året innan. Ca 65% av dem som tjänar mindre än 100 000 dollar per år donerar vid något tillfälle pengar. Det är fler än både dem som röstar eller läser söndagstidningen.

Vilka är då mottagarna av alla dessa donationer? Religiösa församlingar eller organisationer få ta emot ca var tredje donerad dollar. Sedan följer utbildning med 14%, stiftelser 10%, Human Services (sjukvård, äldreomsorg, hjälp till låginkomstfamiljer osv) 10%.

Vi har en julfest med ett stort tjejgäng varje år och då bestämmer vi oss för en organisation som vi ska donera till (istället för att hålla på med presentbyten). Förra året köpte vi julklappar till barn i familjer i vårt närområde som inte har råd. I år har jag tagit på mig att hitta en ny organisation. Men det finns ju så många organisationer. Med så många behov. Matdistribution, kvinnohärbergen, miljöorganisationer, sjukvård, forskning...listan är så lång!

Oracle Open World

Idag började Oracle Open World, en årlig konferens för Oracles kunder och partners. Oracle är världens andra största mjukvaruföretag (efter Microsoft) och under veckan invaderas San Francisco av ca 45 000 personer från världen över som ska delta i årets konferens. Jag sitter precis och lyssnar på Larry Ellison, Oracles grundare och CEO, som idag inledde konferensen med sitt anförande om historien om Oracle som började för 30 år sedan i Silicon Valley.

Imorgon ska maken, som jobbar på Oracle här i Silicon Valley, delta i en presentation på morgonen. Och eftersom det visas "live" på konferensens hemsida, så kommer jag att kunna sitta på första parkett här hemma med mitt morgonte och se hur väl han sköter sig! Jag tror han pratade om att det skulle vara uppemot 20 000 personer där för att lyssna på presentationen. Jag hoppas han inte får tunghäfta!


Oracles huvudkontor i Redwood Shores, Silicon Valley.

Mexiko?

Med anledning av vår semester till Mexiko om en vecka så kollade vi runt lite på nätet och hittade det här menningsutbytet i ett forum. Och så fick vi oss ett gott skratt...

do you advise taking trip to Puerto Vallarta in Nov,? We have a trip planned but due to devestation of floods in Tabasco, wondering the impact on the rest of the country..ie airports, etc And weather forcasts for Puerto Vallarta..Advice? thanks.
--------

If there was a flood in Florida would you cancel a trip to California? Makes about as much sense. Relax Amigo. If you really need something to worry about check the Stock Market

Och denna generositet...

"I wanted to share some big news with you all. Some of you have had the opportunity to meet XX who has been my life support and fabulous additional childcare provider to X and X for 4 years now. As some of you may recall, her brother and sister-in-law were pregnant with sextuplets. I cannot begin to understand all that the family has been through, let alone pass it along. But,..a very abbreviated story is that the babies were carried for nearly 30 weeks (with the last 2 of those months where X was on bed-rest at the hospital trying to contain her unbelievable contractions). Only 3 of the 6 babies survived the delivery. Two of the three babies were brought home from the NICU this past weekend (see e-mail below). The family has had to adjust to both joy and sorrow over these past weeks along with the reality of care that is required for 3 premature babies. ..."

Mailet fortsatte där min kompis bland annat kollade med sina vänner om det var någon som var intresserad av att hjälpa familjen. Det var så många som återkom till henne, fastän att de aldrig träffat paret i fråga med de för tidigt födda trillingarna. Så nu kommer familjen att få levererat måltider i ca 2 månader, av ett företag som dessutom själva sponsrade en del utöver det vi andra donerade.

Jag har skrivit om det förut och jag skriver om det igen. Jag blir så förundrad och glad över denna generositet omkring mig, över denna uppriktiga omtanke om andra medmänniskor. Det är något jag faktiskt måste förklara hemma i Sverige, för det är inte den synen många har av USA. Generositeten på individ-planet är helt klart något som jag lär av och värdesätter oerhört mycket.

Hur blir du en energigivare?

Har du som jag suttit på morgonen och stirrat på mjölkpaketet? Läst i faktarutan om allehanda smålustiga ting, tips och visa ord? Enligt Mjölkfrämjandet, dricker svensken i genomsnitt 3 dl mjölk per dag. Det är mycket mjölk och innebär att mjöllkpaketet förmodligen läses mer än någon annan tryckt media.

I dagarna kan man bland annat läsa följande på baksidan av paketen:

Är du en energigivare? Känner du någon som du blir väldigt glad av att vara med? Som du mår extra bra av att träffa, bli pigg av och känner dig trygg med. Då är säkert den personen en energigivare. Vissa människor har en speciell förmåga att ge kraft till andra och få dem att må bra. Man brukar säga att de har karisma eller positiv utstrålning. Du kan träna upp din egen förmåga att bli en energigivare. Regel nummer ett är att visa ett positivt intresse för andra människor. Alla har ju både goda och dåliga sidor, men fokusera på de goda istället för att reta dig på de dåliga. Du kan tex ge ärligt menande komplimanger, erbjuda din hjälp eller bara lyssna när någon behöver prata om ett bekymmer. Får du andra att må bra, får du positiv energi tillbaka.

Ett väldigt enkelt budskap! Idag så kom detta urklippta meddelande på posten från Sverige. Från en vän som skrev att hon tänkte på mig när hon läste detta. Att jag ger henne energi.

Så hon tar sig tiden att klippa ur detta meddelande på mjölkpaketet. Skriver till en massa snälla saker och går till postlådan med brevet. Allt detta bara för att. Snacka om att själv vara energigivare!

Bild från Arla

Kuligt litet sällskap

Eftersom det fortfarande är ganska varmt ute men vi har tagit in grod-poolen, så bestämde sig dottern helt enkelt för att fixa egen pool. Skam den som ger sig...



Ikväll när vi lagt lillbrorsan så sa hon. -Mamma, nu tycker jag vi ska ha mysigt. Hon sprang och hämtade levande ljus, släckte lamporna och så fick jag fixa majskolvar som vi mumsade på.