Saturday, November 10, 2007

Och denna generositet...

"I wanted to share some big news with you all. Some of you have had the opportunity to meet XX who has been my life support and fabulous additional childcare provider to X and X for 4 years now. As some of you may recall, her brother and sister-in-law were pregnant with sextuplets. I cannot begin to understand all that the family has been through, let alone pass it along. But,..a very abbreviated story is that the babies were carried for nearly 30 weeks (with the last 2 of those months where X was on bed-rest at the hospital trying to contain her unbelievable contractions). Only 3 of the 6 babies survived the delivery. Two of the three babies were brought home from the NICU this past weekend (see e-mail below). The family has had to adjust to both joy and sorrow over these past weeks along with the reality of care that is required for 3 premature babies. ..."

Mailet fortsatte där min kompis bland annat kollade med sina vänner om det var någon som var intresserad av att hjälpa familjen. Det var så många som återkom till henne, fastän att de aldrig träffat paret i fråga med de för tidigt födda trillingarna. Så nu kommer familjen att få levererat måltider i ca 2 månader, av ett företag som dessutom själva sponsrade en del utöver det vi andra donerade.

Jag har skrivit om det förut och jag skriver om det igen. Jag blir så förundrad och glad över denna generositet omkring mig, över denna uppriktiga omtanke om andra medmänniskor. Det är något jag faktiskt måste förklara hemma i Sverige, för det är inte den synen många har av USA. Generositeten på individ-planet är helt klart något som jag lär av och värdesätter oerhört mycket.



5 comments:

Lotta K said...

Det är verkligen sant.

Jag har två saker till som jag tänkt på där bilden av USA i Sverige är skev: Byråkrati (folk i Sverige tror att amerikansk byråkrati är enkel och snabb och mer effektiv än svensk), och outdoorsighet (innan jag kom hit hade ingen aning om att kalifornier är såna naturälskare).

Saltistjejen said...

Wow!! Det låter verkligen superbra! Tyvärr tror jag inte det är lika "generöst" här i NYC. Det är mer anonymt här och man bor ofta kasnke minst en timmes resväg från varandra där få har bil. Så jag gissar att dt inte blir alltför mnga middagar som skickas till vänner med små barn. Tyvärr.

Monica said...

Lottam hehe, jo, jag kommer ihåg när jag satt på DMV första gången och jag fick deja vu - från tiden i kommunistiska, superbyråkratiska dåvarande Tjeckoslovakien. Och det där med att så många här är sådana naturälskare, det är ju fantastiskt och har även påverkat mig mycket. Framförallt de första åren när vi bodde i SF så var vi varje helg och mountian-bikade eller trekkade i bergen...ååhhh, nu längtar jag till Mt Tham..Förresten, har du traskat där?

Saltis, det är ju sant att USA är så stort och att det därmed skiljer sig åt beroende på var man är. Intressant att höra om dina erfaranheter. Men det som är intressant är ju att statistiken faktiskt säger att amerikanarna är i topp vad gäller volontärarbete och att de donerar väldigt mycket. Det är ju tydligen de fattigaste och rikaste som donerar mest i förhållande till vad de tjänar. Så trots olikheter i landet så är amerikanarna, i stort, givmilda och generösa med såväl tid och pengar jämfört med många andra!

Desiree said...

Jag håller helt med dig Monica. Amerikanerna är mycket generösa. Detta är en sida som tyvärr inte tas upp i Sverige. Man får bara höra att amerikanerna är ytliga. Men under ytan finns denna generositet, medmänsklighet och genuina omtanke som är helt underbar och fantastisk. Jag tycker faktiskt inte att man kan säga att amerikanerna är ytliga. Sedan är det så att det amerikanska samhället och det svenska samhället är uppbyggda på helt olika sätt och som i sin tur ger upphov till olika synsätt. I sverige har vi staten och myndiheter som förväntas ta hand om utsatta medans man här förväntas ta hand om sig själv på ett helt annat sätt. Här är det istället, kyrkan, en själv, sin familj, vänner och grannar som ger backup vid behov och kriser. Det värmer i hjärtat att höra att denna familj fick så mycket hjälp och support.

Monica said...

Desiree, jag håller med dig. Jag tycker att svenskars bild av amerikanare ka vara väldigt ensidig, men det finns ju så mycket mer. Och jag tror inte det är många som ser amerikanarna som generösa, utan tvärtom! Jag upplever det ju hela tiden, generositeten vill säga!

Och att våra länder är olika vad gäller vad staten har ansvar för eller inte, det påverkar ju helt klart hur vi agerar mot våra medmänniskor!

Jag blev också så glad över att se all den respons som min kompis fick med sitt mail!!