Jag skrev för ett tag sedan om amerikanarna och deras givmildhet .
Bara ett exempel : I veckan var jag iväg med middag åt två tjejer som båda fött en son för några veckor sedan. Vi skriver upp oss på en lista på nätet om vilken dag vi vill fixa middag...sedan kommer det middagar på löpande band till dessa familjer med nyfödda. När jag födde min son för ett år sedan fick vi hela 22 (!!!) middagar levererade, från vänner och bekanta. Under nästan en månads tid behövde vi inte planera, inhandla och laga middag. Jag tyckte att det var helt fantastiskt. En överväldigande generositet!
Jag tycker att generositeten på det individuella planet generellt är större här i USA än i Sverige. Min teori är att eftersom vi i Sverige i mycket större utsträckning förlitar oss på att staten ska ta hand om individen så bidrar det till att vi engagerar oss mindre i våra medmänniskor på det personliga planet. I USA, där staten inte alls hjälper individen på samma sätt, har omhändertagandet i större utsträckning blivit individens roll. Man kan ju ifrågasätta systemen som sådana, men det är inte min poäng idag. Jag ser denna generositet som något oerhört positivt i mitt vardagsliv här.
14 comments:
Jag håller med dig i denna fråga till 100%! När vi fick efterslängen av Katrina så "försvann" två hus i vårt bostadsområde. Samma kväll hade båda familjer ett ställe att bo på och vi fyllde två garages med bohag inom en vecka och jag tror att de allra flesta gav ca 100 dollar var, och det blir trots allt en slant då vi är lite drygt 350 hus totalt.
En bekant i Sverige som hörde om detta undrade varför det skulle vara nödvändigt, det skulle ju myndigheter ta hand om. Och - visst det finns viss myndighetshjälp att få, men den personliga hjälpen är både snabbare och skönare. Tycker jag.
Jag och min man donerar mkt av vår tid, både till Hands-on-Atlanta (där vi bygger hus och lekplatser i underpriviligerade områden) och i ett läsprogram. För två år sedan blev vi ihopparade i den grupp där förra presidenten Carter var med! Hur många har haft en fd president säga "Cold ya hand me a few nails, ya sweet thang". VA?"
Jag donear ju ganska mycket av min tid till andra juridiska projekt och visst, jag kunde gå och shoppa eller ngt liknande, eller spendera mer tid med min man, men vet du - det får jag ju göra varje kväll och jag vet att han är jättestolt över mig och min gratisklinik. Han är ofta med och har med sig kritor och block och han är helt suverän med dessa barn som ofta är med sina föräldrar trots att han inte pratar ett enda ord spanska! Så jag är nog rätt så stolt över honom med....
Wow! Carter är en sådan förebild! Jag läste hans "Our Endangered Values" i somras - jättekul att du träffat honom!
Har du läst något av honom? Hur var han?
Jag har inte läst något av honom men både han och hans fru var väldigt trevliga och down-to-earth och ville absolut inte ha ngn särbehandling, de stod i kö som alla andra och väntade på sina smörgåsar då vi hade lunchrast.
Håller med om att det är en mycket större generositet här i USA än i Sverige och det beror säkert på att man inte är van vid att "storebror" skall ta hand om en. Vi svenskar har nog blivit litet passiviserade av alla år av omhändertagande och vi verkar nästan förvänta oss att vi skall bli omhändertagna. USA kunde ha litet mer av Sveriges social skyddsnät och Sverige kunde ta efter litet mer av amrisarnas mentalitet.
Vilken underbar ide, att dela med sig av tid och arbete.
Fia. wow, det är inte dåligt...att umgås lite med Jimmy Carter. Jag blev lite nyfiken eftersom jag egentligen inte vet så mycket om honom...får läsa på lite. Jag tycker det är fantastiskt med ditt engagemang, måste vara så underbart att kunna ge till så många!! En liten fråga...tror du att du påverkats av att bo här, dvs att du blivit mer generös eller att du helt enkelt nu har "tillgång" till att ge på ett annat sätt?
Mathias, Med tanke på ovanstående (alltså min okunskap om herr Carter), varför är han en förebild???
Ann-Marie, håller med dig...återkommer igen till "lagom är bäst"...
t&t, hej på dig! Japp, jag älskar denna ide...och vet du vad, eftersom jag uppskattde så mycket att få dessa middagar så känns det nu inte det minsta besvärande att laga mat till andra, tvärtom, man gör det med glädje, vet hur enormt mottagaren uppskattar det!
Det är likadant i Australien. När jag först flyttade hit grymtade jag åt att vanliga människor ordnade och fixade med sånt som jag tyckte staten skulle ta hand om, men nu inser jag hur fint och trevligt det är att vi hjälper varandra och inte bara litar på någon myndighet.
Monica,
Det är en lite knepig fråga du ställer, men jag tror att jag alltid har varit en ganska generös individ. Men visst, jag jobbar ju hemmifrån, och kan själv styra över min tid på ett annat sätt då jag jobbade för en advokabyrå. Och då jag tar gruvligt bra betalt från företag, så kan ett par dagars jobb åt ett stort företag betala huslånen för ett par månader och dettai sin tur innebär att jag kan hålla nere kostnaderna för privatpersoner och samtidigt ger dig med naturligvis mer "fritid" som gör att jag kan ge lite av min tid och energi åt de som är mindre lyckligt lottade samt en del av de projekt vi gärna pysslar med.
Jag och min man kom underfund med att vi båda mår bättre om jag INTE jobbar drygt 80 timmar i veckan (plus restid) och med mindre pengar.. Det funkar för oss, men naturligvis inte för alla. Hoppas det svara på frågan? Kram!
Matilda,
intressant att höra att du har liknande upplevelser från Australien.
Fia,
jag tycker att du har ett schysst upplägg på ditt arbete! Att kunna ta betalt från dem som har råd och sedan dela med sig till dem som är mindre lyckligt lottade...det måste ju vara oerhört tillfredsställande! Och jag förstod ditt svar:)
Eh, min make skojar ibland och kallar mig för Robina Hood LOL
Som sagt, i Sverige är vi vana vid att pappa staten tar hand om oss på ett helt annat sätt, men med det kommer ju ett något högre skattetryck än i USA. Dessutom kan man ju dra av olika bidrag till organisationer på deklarationen i USA, vilket man väl inte kan i Sverige? Detta borde förklara en del av amerikanarna givmildhet, dvs att man vinner lite själv på att skänka pengar. Men, allt är ju inte bra i USA och allt är heller inte bra i Sverige. Det verkar svårt att hitta ett land som har valt den bästa, gyllene medelvägen.
Fia, Robina Hood...det låter bra...och verkar ju stämma:)
Hej Olle,
jovisst har du rätt i amerikanarna får dra av för donationer, och det ju bidrar till de enorma donationer som görs, men amerikanarna gör mycket mer än så, de jobbar som volontärer utan någon ersättning och de är generösa i vardagen...tex alla dessa 22 familjer som tog sig tiden att laga mat till en nybliven mamma...kan verka litet men när man är i den situationen så känns det som en sådan underbar hjälp!
Nej, min mamma brukar säga att det finns inget perfekt ställe...och det stämmer nog. Jag tror dock att det är viktigt att komma till en ny kultur och försöka förstå. Jag tycker att det är trist när jag träffar andra europeer som avfärdar amerikanarna som idioter för att de röstar på Bush...USA är ju så mycket mer!!
Dra av på skatten för donationer kan australienarna också göra, men det är förstås inte hela summan! Så någon "återbäring" är det i stort sett inte att tala om, dvs största delen av donationen är precis det, en donation. Ur givarens plånbok.
Matilda,
jovisst är det så att en donation är en donation, oavsett skattelättnad...men många jag pratat med här i USA säger att de donerar en hel del tack vare avdraget...
...vi diskuterade detta häromdagen och undrade varför man inte infört något liknande i Sverige? Det skulle ju säkert bidra till ökade donationer från privatpersoner och företag. Iof donerar svenskarna redan i stort sett mest av alla (per capita) om man ser till de skattepengar som sedan staten distribuerar.
Post a Comment