Amerikanarna - ytliga eller inte...

Idag kör jag i återvinningens tecken, eftersom det bloggats på andra bloggar om hur amerikanarna är och jag där kommenterat detta så tänkte jag helt enkelt klippa och klistra in det här på min blogg.

När jag pratar med vänner hemma i Sverige så kommer det ofta upp frågor kring amerikanarna och deras ytlighet. Här har ni mina tankar kring ämnet...

Det är ju givetvis en generalisering att säga att vi svenskar är på ett speciellt sätt och amerikanare på något annat, men det är ju så vi gör för att underlätta för oss :). Jag tror att skillnaderna inom USA kan vara lika stora som mellan USA och andra länder och det beror ju givetvis på var man bor.

Ta mig tex, som bor i ett område där det är en enorm omsättning på människor, dvs enorm in- och utflytt. Här kommer alla, oavsett om vi är amerikanare eller andra nationaliteter, att försöka ta kontakt, skapa nya vänner och ett substitut för de familjer som vi lämnat i ex. Stockholm, Boston, Frankfurt, Beijing. Här finns det alltså ett mycket större behov vad gäller att skapa nya sociala kontakter, på såväl ytlig som mer djup nivå.

Bor man istället i någon liten stad någonstans där det inte rör sig på samma sätt vad gäller in-och utflytt, där finns det ju inte alls samma behov av att knyta nya kontakter, man har ju sina gamla kompisar och sin familj i närheten.

Detta exempel kan säkert appliceras såväl här i USA som i Sverige, dvs, det beror inte så mycket på i vilket land vi bor i utan mer på hur det ser ut vad gäller vår sociala omgivning.

Jag tror att det ligger i amerikanarnas natur att strö komplimanger och trevligheter omkring sig. Det här med att de säger How are you, men egentligen inte väntar sig något svar. Att de säger What a cuuuute baby och man tror att de tycker ens barn är det vackraste som finns, för att sedan inse att det kanske mer är ett sätt att kommunicera. Att allt är så GREAT och FANTASTIC, det är helt klart amerikanskt! Jag tror att vi svenskar i större utsträckning säger saker som vi verkligen menar och därmed menar jag inte att amerikanarna ljuger,de bara använder sig av språket på ett annat sätt.

Personligen tycker jag om att man SER varandra, dvs säger hej trots att man inte känner varandra. Att man säger vänliga saker och därmed sänder ut positiv energi, trots att meningen bakom orden inte är djup. Jag tycker inte man ska tolka amerikanarnas initiala "ytlighet" som total brist på förmågan att vara djup. För så enkelt är det inte och enligt mina erfarenheter så finns det här, precis som i Sverige, en härlig blanding av människor med olika djup.

Det kan vara lättare att snabbt komma nära svenskar eller andra europeer här just för att vi har samma referensramar och kan förstå varandra på ett sätt som man bara kan om man växt upp på samma ställe. Vi kan titta på det amerikanska samhället och utifrån våra "svenska" erfarenheter dra liknande slutsatser. Men jag har goda amerikanska vänner här som jag har en bra, djupare relation med. Vi har gemensamma intressen, vi är i samma fas i livet och trivs i varandras sällskap. Och jag värderar denna vänskap högt, jag är oerhört glad över att ha träffat så underbara amerikanska vänner!