Gurgeligurg, lillkotten fick något i halsen och fick svårt att andas: Heimlich manöver (för barn) var det ju, vänd på honom upp och ner liggandes på din arm med huvudet nedåt, tryck/slå lite lätt med handflatan över ryggen och vips ska den lilla uslingabiten i lilkottens mun komma ut. F-n, det funkar ju inte, vad nu??
Med en kotte upp-och ner och en springandes bakom mig så springer jag över till grannen som öppnar dörren och förmodligen får en smärre chock över vad som visar sig på andra sidan dörren...En mamma med håret på ända och galen blick (endast iförd trosor och litet linne), en liten kotte som hänger på sin mammas arm och en annan kotte som kommer springandes, båda kottarna helt nakna.
Tittar på kotten, han ser ju helt ok ut, och andas gör han också. Euhm...sorry, det var inget! Vi hade lite problems men vi är ok nu..hejdå!
Ytterligare en anledning för grannarna att ge oss benämningen -Those Crazy Swedes!
Monday, June 11, 2007
Heimlich
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Haha, jag kan se det framför mig. Tur att allt gick bra så man KAN fnissa lite åt det. Jag har alltid tyckt att det varit konstigt att mammaor springer ut på gatan, framför sitt hus och ropar på sina barn, jag har alltid tyckt att "de VET väl att dörren var stängd" typ.
Igår gjorde jag samma dumma sak själv då min allra minsta vovve inte kom och mötte mig då jag varit iväg på några ärenden. Jag letade "överallt" och ropade hans namn, skrek i panik till maken och frågade om han hade sett minstingen, Yoda. Rusade ut och skrek hans namn framför huset (jodå dörren var både stängd och låst då jag kom hem...)
Efter några panikartade minuter så gick jag upp på andravåningen och öppnade dörren till mitt syrum och jo - där satt han, men huvudet på sned och bara tittade på mig som om jag inte var helt klok...
Och som sagt...ytterdörren var både stängd och låst då jag kom hem...what can I say? Nu VET jag varför mammor springer ut...ok. Vad kommer jag att lära mig härnäst?
Hehe, precis Fia, vad skulle jag ut och springa till grannen för, vad skulle han göra som jag inte redan gjort...tror jag fick lite panik och bara kände att jag behövde hjälp (kanske bättre att ringa 911 :).
Kul att du också numera kan relatera till detta bisarra beteende:)
What the heck, är det nödfall så är det. Läskigt måste det varit när den lille satte nåt i halsen. Vilken tur att det kom ut och gick över så pass snabbt. Tur att det gick bra.
Fy FAN vad läskigt, Monica!!! Herregud, är det nödfall så ÄR det! Skulle gjort precis samma sak! Min granne är sjuk.sköt! Usch, sådant där kan ju göra att man blir skakig i flera timmar efteråt. tack och LOV att allt gick bra...
You're not a crazy Swede ;-))) No way!
Jovars, det var läskigt och som ni förstår så bryr jag mig ju inte om att de såg oss alla nakna (eller halvnakna i mitt fall)...nöden har ingen lag! :)
Det är verkligen läbbigt när någon inte kan andas. Jag ahr bara varit med om kompis som fått astma-anfall det var verkligen obehagligt.
Mina föräldrar är något härdade vad det gäller sådant, jag var rejält åpen som liten så det hände titt som tätt att de fick vända upp och ner på mig. Men man håller inte barnen i fötterna numera, det ska visst inte vara bra av någon orsak.
Har du träffat grannen lite mer påklätt på sistone? :-)
/cara
Oh, herregud!
Vad rådigt!
Att du visste precis hur du skulle göra...
Det DÄR är en mardröm!
Va sa småkottarna efteråt?
När jag fick första kotten så samlade jag ihop ett gäng kompisar här och vi fixade en första-hjälpen kurs och då fick vi även reda på hur vi ska göra med små barn när de får andnöd. Så Heimlich har jag tränat på en liten förstahjälpen-bäbisdocka. Det är skönt att veta vad man ska göra...även om det inte alltid hjälper direkt.:)
Kottarna fortsatte ju som om inget hänt, de är ju fortfarande så små så de förstod ju inte riktigt varför jag fick sådan panik.
Post a Comment