Grand Canyon är helt spektakulärt och oerhört vackert. Jag var där för några år sedan och blev väldigt imponerad.
Idag invigdes Canyon Skywalk, en glasbottnad gång som sträcker sig 22 meter över Grand Canyons kant, av Apollo 11 astronauten Buzz Aldrin och medlemmar av indianstammen Hualapai.
Hualapai indianerna har tillåtit byggandet av denna Skywalk (som ligger ca 145 km väst om Grand Canyon National Park) med förhoppning att den ska dra dit turister.
De kommer att tillåta 120 personer i denna Skywalk samtidigt. Jag är inte alls höjdrädd men tycker att det ser lite skrämmande ut...
Tuesday, March 20, 2007
Grand Canyon Skywalk
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
15 comments:
Not enough money printed - för att få ut mig på den där. För jag ÄR höjdrädd, och tanken att glaset under mina fötter bjuder på en vy
u-n-d-e-r mig för mig att vingla till här vid skrivbordet.
Fia, vem vet, om du kommer dit så kanske du får lust...:)
Inget för mig heller. Jag kan knappt gå upp på en stege innan jag får svindel.
Ja..du jag såg dokumentären när dom byggde och redan då sa jag att jag nog inte skulle våga....får se när jag väl kommer dit...kanske jag tar chansen, den bör ju hålla eller?
Hej, jag har nyligen hittat din blogg och lusläst den!!! Jag måste säga att jag är avis på den gemenskap du verkar ha där. Och som du själv sa , det samma finns inte riktigt att hitta här i Sverige. Födde du båda barnen i USA eller kan du "verkligen" jämföra med att vara mammaledig i Sverige och i USA.
Hmmm...... förlåt , här säger jag att jag lusläst din blogg och ställer "dumma" frågor.
Jag är nog nyfiken på vad du gör på dagarna, då jag själv söker inspiration. Jag är nyinflyttad till en ganska liten stad i sverige och känner att det inte är så lätt att komma in i "gemenskapen" här.
Aldrig i livet att jag skulle ge mig ut på den. Jag håller med Fia, jag blir både vinglig och yr bara av att sitta vid mitt skrivbord och titta på den. Men jag hoppas för Hualapai-stammens skulle att många andra vill och gärna betalar dyrt för det...
Verkar som att ingen av er är sugen på en tripp på Skywalken...vi får väl se vem som först kommer dit av oss!!
Hej Katta! Nej, jag kan verkligen inte jämföra att vara mamma-ledig i USA och i Sverige eftersom jag aldrig varit det i Sverige. Jag skulle inte heller vilja påstå att det finns en bättre gemenskap här. MEN jag tycker generellt att amerikanarna är mer generösa, mer "vardagstevliga", och eftersom amerikanarna generellt flyttar på sig mer än vad vi svenskar gör så finns det ett behov av att träffa nya människor (vilket kanske inte är fallet om man bor på samma ställe och har fullt av gamla kompisar). Många av mina kompisar är dessutom hemmafruar på obestämd tid så det finns ett driv att försöka hitta likasinnade för att hitta på saker med...
När jag bodde inne i San Francisco och jobbade (mycket) så hade vi några svenska kompisar som vi umgicks med och tyckte det var ganska svårt att hitta nya kompisar. Det tog tid. Men när vi fick barn så vände det helt tvärt. Jag gick på babyyoga med min dotter när hon var 3 månader, där träffade jag likasinnade och vi började Stroller Strides (träningsklass med joggingvagn ute i naturen) och sedan hittade vi på en massa kul saker ihop. Så mitt råd är ju att försöka hitta något som intresserar dig och försöka ta kontakt med andra som verkar ha samma intressen (lättare sagt än gjort!) Har ni andra några bra förslag???? Jag tror att man måste vara oerhört proaktiv, det är inte lätt att slå sig in i grupper som funnits länge, kanske en ide att försöka hitta andra nyinflyttade??
Du frågar vad jag gör om dagarna. Jag går på Stroller Strides 3 dagar i veckan. Sedan så försöker jag komma ut och gå eller springa. Jag är väldigt social (även med amerikanska mått mätt)och jag tror att jag tar alla tillfällen i akt att försöka prata med olika människor. Jag kan säga att jag fick en smärre chock när jag kom hem till Sverige och började prata med främmande människor på bussen, de sa inte pip! Jag drar också ihop människor, jag tror att det är mitt sätt att få göra vad jag vill...för folk tycker generellt om när andra fixar saker, så de tackar ofta ja. Så jag tror att mitt rika sociala liv beror på att jag är "socialt aggressiv" (min granne kallas mig för "social animal")
...ooops, vad mycket svammel...
Jag skulle verkligen uppskatta lite feedback frå ner andra om detta. Vad har ni gjort/gör ni för att komma in i gemenskapen när ni är/var nyinflyttade??
Katta, jag hoppas verkligen att du ska kunna hitta någon gemenskap i din lilla stad. Det handlar ju givetvis om att ha tur att stöta på rätt folk också...jag håller tummarna för dig!!
Fick panik pa en sekund av bilden. For att inte tala om beskrivningen i text. Aldrig aldrig aldrig!
Jag läste om skywalken i DN idag. Låter lite småläskigt att gå ut på denna glasbro iallfall för mig som har höjdskräck.
Tusen tack för svaret!
Jag ska se om jag inte kan få igång en "stroller stride" här..... :O)
//Katta
Åh, jag skulle kunna tänka mig att gå ut på den! Tyvärr lär jag aldrig få med mig min sambo ut på den. Han upptäckte när vi var i Grand Canyon att han inte bara var höjdrädd utan hade verkligen höjdskräck, men vi hikade en timme ner på den bredaste stigen. En oerhörd prestation med tanke på att han var likblek bara av att stå vid kanten!
Själv är jag lite av en adrenalin-junkie, med brasklappen: så länge det är/verkar säkert. I USA är det enkelt, behöevr man inte skriva på något papper om att man gör det här på egen risk så är det säkert.
Jag! Åh, va coolt! Jag läste om den för ett par år sen - trodde nästan det var ett skämt. Nu måste jag genast klura när jag ska ta mig dit... detta måste ju bara testas! Var där sist för hm... hua... 14 år sen... då blev det helikopiter färd över - men nästa gång blir det skywalk!
Och appropå Kattas fråga - jag som är ganska blyg som person är förvånad över vilket härligt nätverk jag lyckats bygga upp här. Visst har barnen varit dörröppnare och kanske har jag haft tur. Precis som du blev det "supportgrupp" och Gymboree etc. Och med all framgång är jag otroligt mycket modigare nu. Jag kände inte ens några svenskar förrän vi varit här i ett par år. Men jag tycker att det på sätt och vis är lättare här - folk pratar mer. På cafét på Borders, i köer etc. Så som blyg är det nog lättare här på sätt och vis - man behöver inte alltid ta första steget. Och så känns det som man gör fler saker ?? Bunco, stroller-strides, etc - fler kontaktytor att träffa folk på. Så trots att jag inte alls är socialt agressiv (hihi) snarare tvärtom har jag ändå hittat ett bra nätverk. Nästan till min stora förvåning...
Tack för alla kommentarer!
Cara, you go!! Jag vill gå skywalken jag med, drivs också av adrenalinkickar...bungy, skärmflyg, fallskärm, dykning...you name it...:)
Jacal, intressant att höra lite om hur du upplever livet och gemenskapen här. Det verkar ju som att många av oss blir mer modiga i våra sociala relationer här i USA...att det är lättare här! Precis som du skriver så finns det så många ställen att träffa människor på och ta kontakt blir naturligt!
Post a Comment