Idag läste jag i DN att "34 procent av invånarna i Stockholms kommun har höga eller mycket höga halter farliga partiklar i sin hemmiljö". Värst är det vid Thorildsplan (japp, i den rondellen har man ju cirklat runt några gånger i sina dagar).
Och samtidigt såg jag en artikel om var det är mest förorenad luft här i USA. Los Angeles kniper förstaplatsen (baserat på en undersökning av American Lung Association). Så här ser listan ut
1. Los Angeles, Kalifornien
2. Pittsburgh, Pennsylvania
3. Bakersfield, Kalifornien
4. Birmingham, Alabama
5. Detroit, Michigan
6. Cleveland, Ohio
7. Visalia, Kalifornien
8. Cincinnati, Ohio
9. Indianapolis, Indiana
10. St Louis, Missouri
Fast det var inte bara dåliga nyheter för LA. Trots förstaplaceringen på listan så har luftföroreningarna minskat de senaste åren.
Barn, pernsionärer, människor som jobbar utomhus och de som har astma är mest sårbara för dålig luft. Föroreningar kan bidra till hjärtsjukdomar, lungcancer och astma attacker.Visst har jag tankar på att det skulle vara så mycket bättre att bo på landet, så att barnen skulle kunna få i sig frisk luft istället för alla avgaser från 101:an som drar förbi inte så långt från där vi bor.
Tuesday, May 1, 2007
Förorenat var det här
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Interessant att se att Birmingham, AL hamnar så pass långt upp på listan. Tur att man inte bor i innerstan. Jag hoppas att luften ute i förort är bättre.
*Host host* vad menar du, skulle vi ha sämst luft i landet?? På min skrivkurs lärde jag känna en jättetrevlig äldre kvinna som varnade mig för att stanna kvar i LA för länge. Det är något med luften som är extra farlig för äldre kvinnor, sa hon, och hon och hennes sambo, också en kvinna, var på väg att flytta till Oregon eller nåt liknande för att komma bort från eländet.
Ja, var ska man bo, var är det bäst för barnen, staden eller landet, det kan man fundera på tills man blir galen. Snart får i alla fall ungarna åka till Norrland och andas frisk luft och rensa lungorna i ett par månader.
Ja, det är konstigt, ibland åker jag 20 minuter upp i bergen och traskar med kottarna och luften känns så udnerbart frisk (och ren, men vad vet jag...kanske lite inbillning också). Då tänker jag att det kanske vore bättre att bo på landet, där barnen kan springa omkring ute utan att behöva tänka på bilar etc. Men så ska man ju ha jobb också, och jag är själv ett betongbarn, så vet inte ens om jag skulle tycka om att bo på landet!
Post a Comment