Tuesday, February 6, 2007

Mammaledig i USA

Att vara eller inte vara - hemmafru - det gick inte åt speciellt mycket tankeverksamhet i de banorna som kvinna mitt i karriären. Ett uråldrigt släkte. Ett steg bakåt i kampen för jämställdhet. Förbannat tråkigt. Jag däremot hade fullt upp med att klättra på karriärstegen, samla Eurobonuspoäng och fundera på vad nästa utmaning skulle bli!

Men så kom dagen då man hade sitt nyfödda barn i sin famn och något fundmentalt förändrades. Det där lilla livet fick en att se världen i ett annat ljus, världen blev ljusare...men också mörkare. Ljusare för kärleken är så stor, mörkare för att det nu finns något som är större än en själv som kan gå i kras.

Trodde aldrig att jag skulle uppskatta att dag ut och dag in i flera år vara hemma med små barn. Men det gör jag. Jag uppskattar det inte varje dag, för det finns skitdagar som för alla, men det är underbart att få vara där och se dem växa, se hur de små bäbisarna blir små individer med egna viljor.

Men vem är jag då? En kvinna som gått rakt in i den stora, färrädiska kvinnofällan? Mannen gör karriär, jag stannar hemma och hamnar på efterkälken i såväl karriär som löneutveckling. Inte är det kvinnor som jag som för kampen om jämställdhet framåt!

Hur är det med det fria valet? Valet att få välja, är det inte det som är feminism? Pendeln för jämställdhetskampen började röra på sig för länge sedan och då behövdes det kvinnor som gav upp familjelivet för att bana väg för så många andra kvinnor i politik, affärsvärlden osv. Att jag idag har möjlighet att välja, är inte det att skörda frukten av deras arbete?

Hur kom jag ens att tänka i dessa banor, hade jag gjort det om jag fortfarande bott i Sverige? Nej, för då hade jag haft min jobb kvar efter en lång mammaledighet...eller delad föräldraledighet!

Jag fick 6 veckors mammaledighet här i USA. Det kändes fasansfullt att ens tänka sig att börja arbeta efter så kort tid. Vem skulle ta hand om min bäbis? Nej, det var inte ens ett alternativ.

USA skiljer sig från övriga västvärlden eftersom man inte på nationell nivå tillhandahåller betald föräldraledighet (med undantag från vissa stater). 12 veckors föräldraledighet med jobb-garanti är vad som erbjuds för dem som jobbar för större bolag. Jag som jobbade i ett bolag med färre än 50 anställda inom en radie av 120km fick hålla till godo med jobbgaranti på 6 veckor. (jag förhandlade mig dock till en förlängd ledighet på 3.5 månad).

Hur kunde det bli såhär? I flera länder så har man försökt uppmuntra barnafödande genom att utöka föräldraledigeheten. USA har inte haft samma behov med en immigration som sett till att polpulationen ständigt växer.

Feminismrörelsen har dessutom skiljt sig i Europa och USA. I Europa kämpade kvinnorna bland annat för kvinnors rätt till mammaledighet medan man i USA kämpade för lika rättigheter och inte fokuserade på speciella rättigheter för kvinnor. Så är inte fallet längre i den amerikanska feminismrörelsen men tyvärr har det fortfarande inte skett några förändrinagar vad gäller föräldraledighet.

4 comments:

Anonymous said...

Intressant ämne och inlägg.
Att gå på jobb med en 6 veckors bebis... Nä, det känns ju inte direkt aktuellt. Vet du nåt mer om hur många här i USA som är hemmamammor? Har för mig jag läste nån siffra på att 40% med barn under 5 år är hemmamammor. Men minns inte längre var jag läste detta, kanske jag kommer ihåg fel siffror också.
-Anne
www.utvandrare2000talet.blogg.se

Monica said...

Tack Anne,
yep, din siffra verkar korrekt, såg statistik från 2005 men den specificerade inte just kvinnor utan att 39% av barnen under 5 var hemma med en av sina föräldrar...skulle dock tippa på att de flesta av dessa 39% är kvinnor!

Ing said...

Visst är det helt vansinnigt med den korta föräldraledigheten här, jag är så glad att jag fick mina barn innan vi flyttade hit! Här i USA så tycker jag för övrigt att feminister har massor kvar att göra, för i realiteten så har vi ju inte så mycket att välja mellan. Åtminstone så är det inga roliga alternativ man har att ta ställning till om man både vill ha kvar sitt arbete och vara med sin nyfödda bebis längre än sex veckor.

Monica said...

Hej Jinge,

kul att höra att din dotters man trivs i Sverige. Jag är själv andra generationens invandrare (mina föräldrar kom till Sverige från dåvarande Tjeckoslovakien efter ryssarnas invasion)och har sett på nära håll hur det är att komma till en nytt land, nytt språk, ny kultur

Hmm, jag har funderat en del på det du säger, om jag fattar din frågeställning rätt! Här i USA så får man säga upp sig från sitt jobb om man vill vara hemma med barn i mer än några veckor. Det finns ingen som håller en uppdaterad om vad som händer på arbetsplatsen och det finns ju ofta inget jobb att komma tillbaka till! Då tror jag att det blir lätt att man stannar hemma lite längre, kanske får nästa barn och vips har det gått några år då man helt varit borta från arbetsmarknaden.

I Sverige har flera av mina vänner varit hemma upp till 2 år med sina barn, men de har ändå samma jobb när de kommer tillbaka, eller så kan de välja att jobba deltid. De har alltså en valmöjlighet och ställs inte utanför arbetsmarknaden. Det som jag däremot inte har hört om är att föräldrar väljer att säga upp sig för att stanna hemma heltid, tror inte ens om det är ekonomiskt möjligt för de flesta...