I dagarna hålls vetenskapsmässan AAAS(Advancing Science, Serving Society) i San Francisco. AAAS vill få till kommunikation mellan vetenskapsmän, ingenjörer och allmänheten samt utökat internationellt samarbete inom vetenskapen.
En av deltagarna är professor Patricia Bauer. Hon studerar bland annat barn och deras minne genom att mäta deras ögonrörelser och hjärnaktivitet. Det har visat sig att barns minnesförmåga utvecklas allteftersom hjärnan mognar, tvärtemot vad forskarna sagt tidigare om att spädbarn inte har någon minneskapacitet.
En tumregel är att en sexmånaders baby minns en ny sak som det sett eller hört ungefär i ett dygn. Ett nio månader gammalt barn minns nya objekt och ljud i en månad men har glömt dem efter tre månader...Bauer förklarar varför vi har så få barndomsminnen före sex-sju-årsåldern, trots att vi faktiskt har förmågan att lagra minnen som spädbarn: -Det beror på att små barn faktiskt glömmer fortare än vad vuxna gör, säger Patricia Bauer. Och det är inte helt klart varför det är på det viset.
Fenomenet glömska har forskarna ännu inte lyckats förklara. Antingen glömmer vi för att vi inte har stoppat in minnena ordentligt i långtidsminnet. Eller så ligger de där, snyggt och prydligt, men vi är oförmögna att komma åt dem. SvD
Själv kommer jag inte ihåg något alls från när jag var litet barn...det gör däremot min syster. Antar att jag hade problem att stoppa in infon i mitt långtids minne :)
Sunday, February 18, 2007
Vart tog de tidiga minnena vägen??
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Mycket intressant Monica (ja liksom allt du skriver om)
Det var inte sa langesedan som jag hade den diskussionen med en kompis -- om vad man minns och hur langt tillbaka i barndomen man kommer.
Diskussionen kom upp i och med att vi pratade om hur barn upplever att fa ett
nytt syskon.
Jag var drygt 3 nar min syster foddes och jag minns den hemska kanslan av avundsjuka blandad med en stark kansla av beskyddarinstinkt. Naturligtvis ifragasatter jag om jag verkligen minns ratt?!
En tanke som dok upp nu ar om minneskapaciteten kan ha nagot som helst att gora med hurdan personlighet man ar -- en som lever i nuet kanske inte lagrar minnen lika latt och de som latt dras tillbaka till det forgangna kanske far minnen att stanna kvar lattare?
Vad jag menar ar att hjarnan kanske ar mer individuellt forprogrammerad an man tror.
Hur mycket ar arv och hur mycket ar miljo?
Alla gar vi igenom olika utvecklingsfaser i livet och mycket beror pa vem vi moter och vad som hander oss, men jag personligen tror att vi ar valdigt mycket den personen som vi var nar vi var 2 ar. Absolut forfinade och finjusterade, men anda. Inga trotsutbrott med andra ord...:o)
Valdigt losa och helt ovetenskapliga tankar fran mig.
Mycket intressant! Blev nyfiken läsa mer, ska nog surfa runt lite... Roligt med bloggläsning, man blir inspirerad till en massa.
A-H,
Jag håller med, hur mycket kommer man verkligen ihåg från sin barndom och hur mycket har påverkats av tex föräldrar som berättat, foton etc?
Jag tyckte dessutom att det som du skrev om minneskapacitet och personlighet var super-intressant och det fick mig att börja tänka. Som jag skrev i inlägget så kommer min syster ihåg en massa saker från barndomen medan jag i stort sett inte kommer ihåg något. Men hon är också mycket mer detaljorienterad och organiserad än jag (som trivs i det abstrakta)...låter ju högst troligt att det har inverkan även på vårt minne.
Intressant! Jag har massor med minnen från barndomen (som inte varit via foton/föräldrar historier). Det första från när jag var 2 år och 5 månader och lillebror föddes - kunde flera år senare till mina föräldrars stora förvåning (och nästan förskräckelse) prata om väggfärgerna på BB, blommorna på klänningen vi köpte till mamma mm). Men min bror har nästan inga minnen alls. Och vi är otroligt olika som personer - så nu i vuxen ålder är det egentligen inte så förvånande att det är jag som kommer ihåg och han inte (som du och a-h) är inne på. Intressant... måste klura lite mer på det!
Post a Comment